Jag känner att ödet är i våra händer.

Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna
någon ro.
Hon var den som kände efter så det spraka, kunde glittra, men sen var det 
som hon dog, inombords. Och vändes världen uppochner, då hon en dag 
träffa en annan han var mer, 
så att han la band på sig själv och kände sen 
ofta att han inte var en tillräcklig människa.

De bytte mening, bytte ord, de bytte känslor. De bytte nummer, bytte 
kyssar, de fick inte nog av varann. 
Bytte nycklar, bytte kläder, bytte tankar.
Bytte kärlek, bytte ringar, ville vandra tillsammans, tillsammans,
tillsammans, tillsammans.

Sincerely yours, Jyllz.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 bloglovin