Har väldigt många gånger sen jag flyttat hit tänkt skriva ett litet gästbloggsinlägg. Alla dessa gångerna har jag självklart varit berusad. Och det var fina grejer jag hade att dela med mig av. Men det blev aldrig så. Men idag, idag på vägen hem efter att ha stängt puben, som jag faktiskt har trivts på riktigt bra idag, så fick jag värsta momentet. The xx i öronen, ciggen i handen och ett London där fulla brudar vinglar runt på sina klackar och lite för fula män som visslar när man går förbi. Då, då kändes det riktigt jävla rätt. Riktigt jävla nöjd med livet.

Tänker inte be om ursäkt för ett ganska tråkigt blogginlägg men förstår att ni vill veta mer om kvällarna som spårar. Alla utgångar som inte slutar tidigare än 6 på morgonen. Ny spännande klubbar och ja, nya människor man både vill och inte vill minnas. Som killen på Clarks som vill veta hur man säger "jag älskar dig" på svenska så han kan säga det till sin flickvän Kelly, den amerikanska gubben som bjuder på pints så man blir lite för full när man inte skulle eller den mörka mannen på bussen som ville bli min bodygard. Och självklart de nya vännerna som man sover hos efter en galen utekväll och spenderar hela dagen efter i sängen tittandes på Skins med lite för mycket onyttigheter.

Jag vill bara säga att jag gillar livet starkt just nu. Fast en sak med London är verkligen sämst. Jag saknar mina bästa vänner. Jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar er. Det är en ny och väldigt konstig känsla. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Eller jo, som vi hanterar allt i våra liv. Med öl.
För sån är jag!



Gina Schubert