Till min fina Julia.

Min fina Julia.
Oj, nu ska det bli sentimentalt må ni tro.
Det blev en oväntad liten vänskap där. Hände bara lite sådär, men inte mig emot. Tror inte man kan önska sig en finare vän. Och det gör ont i lillhjärtat mitt när jag tänker på att hon ska flytta, riktigt ont gör det. Kan inte undgå att tänka på allt sjukt, duschat ner ett helt badrum på en camping, glömt trosor, badat i en brännmanetsfylld hamn efter en box vin och för många öl. Ramlat fram på gator, däckat, myst och dansat foxtrot. Nu börjar jag snart grina. Men fint kommer du att ha det i London, du har ju världens bästa Gina där, hon kommer att ta hand om dig. Snart kommer jag och hälsar på, dricker för mycket öl och kramas tills ni inte kan andas.
Älskar dig alldeles fruktansvärt mycket din lilla spjuver.
Fred, Fis.





Oj, nu ska det bli sentimentalt må ni tro.
Det blev en oväntad liten vänskap där. Hände bara lite sådär, men inte mig emot. Tror inte man kan önska sig en finare vän. Och det gör ont i lillhjärtat mitt när jag tänker på att hon ska flytta, riktigt ont gör det. Kan inte undgå att tänka på allt sjukt, duschat ner ett helt badrum på en camping, glömt trosor, badat i en brännmanetsfylld hamn efter en box vin och för många öl. Ramlat fram på gator, däckat, myst och dansat foxtrot. Nu börjar jag snart grina. Men fint kommer du att ha det i London, du har ju världens bästa Gina där, hon kommer att ta hand om dig. Snart kommer jag och hälsar på, dricker för mycket öl och kramas tills ni inte kan andas.
Älskar dig alldeles fruktansvärt mycket din lilla spjuver.
Fred, Fis.


NWA!

Idag är jag är man helt lost. Hur kom jag hit? Vad hände egentligen? Har jag några pengar kvar? Jag vet inte riktigt. Det enda jag vet är att jag har ett berg med disk och en oslobo i lägenheten. Både najs och o najs. Igår möttes jag av ett berg med öl som oslobon hade köpt på staggen. 10 för att vara exakt. Lördag slår fan alltid söndag!

N.W.A. – Express Yourself
Sincerely yours, Jyllz.


-

Ibland sätts lillivet fan i perspektiv. Man sitter halvnaken och lite mer än salongsberusad och undrar vadfan man gör i gråa piss-Sverige när alla man egentligen vill vara med befinner sig i London och Valencia och Riga. Man åker en öde buss från förfesten när alla andra gick ut och man själv ska hem för att plikten kallar. Man tröstar sig själv bäst det går, skickar känslosamma sms till berörda parter och tänker att fuck life. Någonstans finns det ju mer. Någonstans finns kvällar som aldrig tar slut och vänner som aldrig behöver skiljas åt. Ett såntdär liv man nån gång tänkte att man skulle leva. Ibland suger livet mer än vanligt och det gör det ikväll. Det är just nu 11 dyngn tills jag och Julia åker till London. Och jag åker hem själv. Den ofrånkomliga nedräkningen har börjat och man har grinat i hemlighet i två dygn redan.



Ems.

Lillfjunet mitt.

Kommer sakna min lilla sängkamrat. Trots att hon tar upp all plats i sängen och alltid snor hela täcket. Men det är ungefär sådär det brukar se ut när man ska gå och lägga sig, hon har krupit ihop någonstans där under täcket, oftast uppe vid kuddarna. Bara vänta på att jag ska lägga mig och klia henne på magen tills hon somnar. Rätt ofta har hon den där blicken, har nog aldrig fångat den på bild förut. Hon liksom sneglar lite suspekt på en. Jag undrar vad hon menar med det..

Sincerely yours, Jyllz.

Gästblogg från London.

Ni vet de där dagarna man är lite för sjuk. Hostan och huvudvärken tar död på den. Och så jobbar man en såndär 12- timmarsdag, öppning till stänging. Äter en si sådär tre fyra chockladbitar. Har på sig jobbkläderna när man går till jobbet så man absolut inte ska göra något kul efter det. Ni vet de där dagarn? De blir verkligen aldrig som man tänkt sig. Man går hem i jobbkläderna man hade på sig när man gick till jobbet. Men så när man är en bit påbäg inser man att det är ganska tråkigt att faktiskt gå hem. Speciellt när Bite har housewarmingparty i nya lokaler. Då ringer man sin nya bästalondonkompis. Och så råkar man gå ut ändå. Och bli lite för full. Och verkligen har en helt galet bra kväll. Ni vet de där dagarna? Jag verkligen älskar dem. Sånadär dagar som verkligen aldrig blir vad man tänkt sig. Utan de blir bara en av de bästa dagarna på länge.



Miss Schubert.






Alkohol i ålderns tecken.

Friskisfesten på Råda igår var helt fantastisk. Har aldrig sett så mycket högstadiekompisars föräldrar och Konsumanställda dansa så innerligt. Det var love in the air kan jag lova och det känns tryggt att även jag någon gång ska bli medelålders. Man får tokdansa, fuldansa, sexdansa, sitta på golvet, skrika ut sin fylla, sitta-i-knät-hångla, dansa tryckare och bugg, dricka på tok för många öl, köpa två på en gång, tycka att festen suger och starta sin egen i hallen, ragga på okända mammor och säga att de är trevliga och ser bra ut, och allsångsgapa odödliga slagdändor för allt man är värd. Vissa hade så trevligt att de bara var tvugna att krama och ge en liten klapp på kinden när jag gick förbi. Vissa ränder går aldrig ur kids, det där med att vuxna blir vuxna, det är lögn. Det är både skönt, främmande och lite skrämmande att högstadiefester och vuxenfester ser så likadana ut. Mest skönt kanske. Vuxenlivet verkar gött.


Obs! Bilden är ett montage.
Ems.

Brist på liv.

Tjena mina små älsklingar. Ni kanske tycker att vi borde skriva något vettigt här på bloggen någon gång? Det kan man ju faktiskt tycka. Jag gör det. Tyvärr så händer det inte så jävla mycket häftigt i våra liv just nu. Mest skola, körkort och huvuvärk som står på schemat. Vi vill ju helst bara känna sprithetsen, svetten och basen. Åh, vad ledsen jag blir i lillögat mitt. Min kamera funkar inte heller något bra, den är dränkt i sangria. Tror nog att man kan bli lite på lyset och man andas in ångorna från den. Ska nog gå och testa.
Sincerely yours, Jyllz.

söker bonde?

Här hemma sitter jag och tjurar. Varför sökte jag aldrig till Bonde söker fru? WHYYYYY? Jag och Fredrik hade vart perfekta för varann. Har sagt till min lilla ems varje reklampaus när hans lilla fejs dyker upp på skärmen: "Titta då ems, seeee va söööt han äär, åhhhh!!!". Hon nickar och håller med, kanske inte med samma entusiasms som jag själv. Vi skulle skaffa lite knoddar och chillat med lammen hela dagarna. Tekla hade sprungit runt på gården och fångat råttor. Jag hade bakat lite bröd och sedan smällt Fredrik på käften när han kommit hem efter en hård dag på gården, för jag tror han gillar sånt. Åh snälla Fredrik, bli min. (Kolla lammets fejs, fan sötast!)

Sincerely yours, Jyllz.

Lugna sig.

HERRO, REMEBER ME? Det lär ni göra, ni såg mitt fejs igår. Imorse var sotaren här. Typ skittidigt. Dessa sotare, vilka morgonpigga typer. Så nu är jag också vaken. Funderar över hur lilljyllzan liv kanske ser ut om bara en månad. Då får jag panik och tänker att neeee, nu julia ska du inte ta ut för mycket i förskott. Då slutar jag med det..för en liten stund. Sen börjar jag om med samma procedur igen. Vi får se helt enkelt. Spännande hur som helst.
Sicerely yours, Jyllzan.

Gina.

Det blev inte verkligt förrens vi stog i gaten. Hon skulle precis gå in. Sista kramen innan hon faktiskt är helt borta. Kanske inte helt borta, men helt borta från oss. Då grät vi, men man hann liksom inte riktigt gråta färdigt ändå. Så nu sitter jag här och gråter igen. Jag och gin och tonicen, som faktiskt är våran förfest drink. Nu gråter jag lite till. Den nya eran har uppenbarligen börjat. Ens bästa vänner kommer göra annat än att gå promenader i mölnlycke och bli fulla nere vid råss. Det är helt värdelöst. Men antagligen svårt att göra något åt. Världens bästa tio år har vi haft tillsammans i vilket fall som helst. Fast vi kanske mest satt och rökte på våra promenader och de där med att vara full vid råss, är nog bara en underdrift.

 

Sincerely yours, Jyllz.


Cry.

Snälla rara fina och snygga män. Det är inte okej att ha på sig vandra-på-fjället-skor eller gympaskor på krogen eller på stan. Det funkar inte så. Världens avtändning, antiklimax of doom. Om man nu mot förmodan inte ska ut och vandra på fjället eller kanske träna. Jag gråter blod över detta faktiskt förekommer. Dom finns i varje gatuhörn, på varje pub, i varje svale kanske till och med i ditt egna hem. 



NEIN!

Fred, Fisen.

Nellie.

Hur ska jag kunna någonsin kunna komma hem om inte du kommer och möter mig i dörren? Hur ska jag någonsin kunna vänja mig?







Älskar dig lilla hunden.

Sincerely yours, Jyllz.


RSS 2.0 bloglovin